Förutom detta har han en imponerande grälargen och en fruktansvärt slemmig hals. Kombinationen är bedårande. En högfrekvent ständigt irriterad stämma. I kombination med ett bedövande harklande.
Ha-haa-haa-haaa-haaarrrrrk-aaaaa-aaarrrrrkkeeel.
Så fort han har flickvännen hemma drar han igång maskineriet.
Skäll skäll skäll, mal mal mal, skäll, ha-haa-haaarrrrkeeeel!
Flickvännen är inte heller helt hundra. Jag har inte hört henne säga ett knyst, men grannen snett ovanpå mig hävdar att hon låter mer än han. Kanske talar hon på en lägre frekvens som går vågrätt medan hans högfrekvens går lodrätt?
Malande-malande-malande-ha-haaa-haaarkeeeel-keeel. Malnade.
Jag förstår inte hur de orkar. Jag förstår inte hur han orkar skälla, hur hans hals pallar harklandet, hur flickvännen pallar harklande. För att inte tala om snarkandet. Det är också högfrekvens och transporteras därmed lodrätt nedåt, in i mitt sovrum. Jag sover i princip i samma rum som honom. Flickvännen sover nog aldrig.
Ha-haa-haaaarrrrkeeeel. Zzz-zzz-zzz-znark. Ha-ha-ha-haa-haaarkel. Host host host, ha-haaaarrrrkeeel. Host.
För någon månad sedan åkte han på semester. Han var borta länge. Jag kunde inte sova om nätterna. Tystnaden var för påträngande. Sen kom han hem. Jag trodde och hoppades att han gjort slut med tjejen - det har inte varit så mycket malande på sistonde. Harklandet har också varit bättre. Fast idag drog han igång igen. Mer harklande är malande. Vilket på sätt och vis är ganska skönt. När malandet tar överhanden skriker de och kastar möbler efter varandra. Så länge han fortsätter harkla sig och låter bli skrikandet, slipper jag ringa polisen igen. Det är alltid något. Om inte annat kan jag trösta mig med att jag drar om en månad. No more harkel, no more malande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar