Tack men nejtack

Ken messade och frågade om jag hade lust att hitta på något. Jag låtsades som om jag inte sett messet. Men sedan växte jag upp och svarade att jag inte ville.

Jag är enormt stolt över mig själv. Närmast till hands låg nämligen att

a) fortsätta att inte se meddelandet (totalignorera) eller
b) säga "javisst, det vill jag gärna" (blåljuga)

Säg, har jag inte mognat?!