Rom och cola

Två sjömän och ett gäng Cuba Libre. En måndagkväll på Avenyn. Så jävla najs!

"Varför gör jag inte sånt här oftare?" tänkte jag när jag satt där halvlullig på Lilla London och snackade grundstötningar.

När klockan ringde fyra i morse och det var dags att gå upp för att följa sjömanskollegan till bussen, mindes jag varför. Man sover alltid för lite, är alltid lite för seg och potentiellt alltid lite för bakis.

Fast det är nog tröttheten som är värst nu när jag sitter på kontoret. Har varit här sedan klockan sex. Lite extremt, jag vet. Men om jag ändå skulle upp och visa till bussen, kunde jag lika gärna dra mig iväg till jobbet så jag kan gå hem tidigare och sova i eftermiddag. Så nu har jag bara sex timmar kvar. Typ. Underbart!