Shane

Shane hör av sig på MSN. Han säger saker som svenska killar kanske tänker, men inte säger. Han vill träffa mig.

Shane är en bra kille. Jag tror verkligen det. Han skyddade Hama och jag var alltid grymt imponerad över hur långt en vän kunde gå för att skydda en annan vän. Just därför har jag så svårt för att tro honom när han skriver att han är tokig i min röst, i min humor, i mig... Han är ju Hamas bästa vän.

Shane säger att jag sårar honom genom att inte tro på vad han säger. Att han blir uppriktigt ledsen. Jag vet inte om han menar det och fortsätter att vifta bort som ett dåligt raggningsförsök. Men det är ett faktum att Hama sa aldrig ett ont ord om honom. Kanske är det trots allt sant. Att han fallit. Att han inte kunnat sluta, trots att jag är "förbjuden", trots att tiden gått.

Shane gör mig förvirrad. Är jag attraherad? Ja! Vill jag träffa honom? Ja! Borde jag träffa honom? Hell no! Why? Därför att jag har redan har det jag vill ha. Jag mår skit. Mest för att jag känner att jag inte borde tveka alls.