Ologisk åldersnojja

Chattar med en kille som addat mig på samma forum som Naken-Robban. Ingen flirt, bara allmänt småtrevligt pladder. Han gymtränar och läser MKV precis som jag. Skitkul, man kan hålla diskussionen på en hyfsad nivå. Vi kommer in på promenader. Jag säger att jag är dålig på det. Han menar att jag kan följa med honom ut någon dag. Klart jag kan! Röra på sig och få sällskap - två flugor i en smäll. Nice!

Det tar ett bra tag innan det slår mig att det där kanske var menat som en flirt eller nåt. Jag vet att det är typiskt mig att tänka så där. Av någon anledning förutsätter jag alltid att killar är intresserade av mig. (Är ju trots allt förbannat trevlig) Fast man behöver ju inte se det så. Han är nyinflyttad, känner inte så många, vi har samma intresse och läser samma ämne. Klart man kan träffas, kompisar är ju inte fel. Men om det skulle vara en flirt, då är det illa. Killen är 20 bast. 20 bast är en fruktansvärt dålig idé...

...säger jag innan jag kommer på mig själv med att exet innan exet var 18 år (!) äldre. Vad säger det om mig - att jag inte kan gå sex år neråt men tre gånger så många år uppåt? Antagligen att jag är fel funtad - i dubbel bemärkelse.