Yrsel

Jag känner mig ungefär som en yr valp i en hönsgård. Jag ser massor av roliga tvåbenta figurer som springer runt överallt och jag vill springa efter dem alla, men har inte en susning om vilken jag har störst chans att fånga eller vilken av dem som hade varit roligast att jaga.

Svante hade kunnat vara den halta kycklingen man hugger med en gång. Inte så roligt.

Den där otroligt snygge killen på gymmet som hjärtat alltid slår ett extra hårt, panikartat slag när jag ser (och som jag alltid tänker "wow vilken snygg kille, undrar vem det är - varje gång jag ser honom) hade kunnat vara lite roligare. Fast frågan är om han är den där fegisen som springer och gömmer sig under hönshuset där jag inte kommer in, eller om han är ungtuppen som nödvändigtvis ska picka mig på mitt stackars valpöra.

Nä, då är kanske den planerade dejten i morgon roligare. Han ser ruggigt bra ut och är himla kul att chatta med. Men eftersom jag är fruktansvärt fördomsfull och han jobbar med it, (i kombination med att han ser bra ut) tror jag att han är karriärskåt och pengatokig. Han säger massa bra saker hela tiden, men jag skulle ändå tippa på att han är en player. Fast vad fasen, jaga honom runt hönsgården kan jag göra. För skojs skull. Jag kan ju ha fel. Det kanske slutar med att vi plockar varandras loppor?

I take it back

Jag känner att jag behöver ge upprättelse åt Naken-Robban. Angående hans ytlighet. Jag har insett att det faktiskt oftast är så det börjar. Med utseendet. Så jag erkänner, jag är precis lika ytlig som Robban. Jag addar bara inte mina offer på MSN...

Ologisk åldersnojja

Chattar med en kille som addat mig på samma forum som Naken-Robban. Ingen flirt, bara allmänt småtrevligt pladder. Han gymtränar och läser MKV precis som jag. Skitkul, man kan hålla diskussionen på en hyfsad nivå. Vi kommer in på promenader. Jag säger att jag är dålig på det. Han menar att jag kan följa med honom ut någon dag. Klart jag kan! Röra på sig och få sällskap - två flugor i en smäll. Nice!

Det tar ett bra tag innan det slår mig att det där kanske var menat som en flirt eller nåt. Jag vet att det är typiskt mig att tänka så där. Av någon anledning förutsätter jag alltid att killar är intresserade av mig. (Är ju trots allt förbannat trevlig) Fast man behöver ju inte se det så. Han är nyinflyttad, känner inte så många, vi har samma intresse och läser samma ämne. Klart man kan träffas, kompisar är ju inte fel. Men om det skulle vara en flirt, då är det illa. Killen är 20 bast. 20 bast är en fruktansvärt dålig idé...

...säger jag innan jag kommer på mig själv med att exet innan exet var 18 år (!) äldre. Vad säger det om mig - att jag inte kan gå sex år neråt men tre gånger så många år uppåt? Antagligen att jag är fel funtad - i dubbel bemärkelse.

Vill du se mig naken?

Robban* är ett år äldre än mig och bor i en stad en bra bit här ifrån. Han är bodybuilder. För ett tag sedan addade han mig på MSN eftersom jag "är rätt söt". (Jag har alltid undrat varför man addar någon bara för att personen ser bra ut, själv föredrar jag att adda personer som kan ge en intressant diskussion, men hur som helst.)

Idag påbörjar Robban en konversation. Några korta hälsningsfraser, koll om hur läget var, han förkunnade att han snart skulle iväg och träna (klockan var 22.20) och så smack - en bild. Och inte vilken jävla bild som helst. Jag tittade. Glodde. Drägglade. För utan att jag över huvud taget uttryck någon önskan om det, har han postat en bild på sig själv där han ligger i sängen med täcket diskret över de intimare delarna. Även i miniatyren som visas i dialogrutan, ser jag att killen är snuskigt vältränad.

Jag laddar inte ner bilden, glor bara på miniatyren. Känner instinktivt att jag vill se varenda jävla detalj, men tänker inte ge honom det nöjet. Ger inte ens mig själv det nöjet. Jag frågar om bilden går som marknadsföring. Jag får en stor smiley tillbaka.

Robban roar mig. Mycket yta. Grunda diskussioner. Snustorr konversation. Ändå säger han så mycket. Hobbypsykologen i mig ser en osäker människa som törstar efter uppskattning och har redan gjort en lång analys av honom. Kommer jag bortanför det där ytliga skalet nästa gång vi chattar, om jag faktiskt får ur honom något av vikt, (inte hans vikt, jag vet att den ska vara 96 kilo om en vecka) då kan jag eventuellt fortsätta konversera med honom. Annars kan det vara. Vill jag ha schyssta bilder kan jag lika gärna googla. Eller hänga på det där forumet där han fick tag på min adress...

* kände att det var på sin plats med ett namnbyte