Förvirrad singel

Det är inte bra för mig att vara singel. Jag blir så förvirrad. Och fikan med Svante gjorde mig nervös. Vi satt på Condecco Avenyn och pratade alldeles för mycket om saker som berör. Som handlar om honom. Och mig. Och vår relation. Jag hade nog tänkt att jag skulle ta ett snack med honom på riktigt, men chansen kom liksom aldrig. Eller om det var jag som aldrig tog den. Istället tog vi en promenad och gick ömsom tätt tätt och ömsom knuffades ner till Operan och tillbaka igen. Det slutade med att vi landade på bänken utanför toaletterna en trappa ner på Condecco Avenyn (igen) i väntan på att min dejt skulle hinna före mig till Valand. Jag hade inte lust att röra mig en millimeter från Svantes sida. Innan vi skiljdes åt gav han mig en bamsekram och snurrade runt mig på trottoaren och jag tänkte i min dumma hjärna att jag nog fanimej borde få ett ligg så jag slutar upp med de här dumma fasonerna där jag inbillar mig en massa. Fast jag vill inte ha ett ligg. Jag vill ha kärlek.