Visar inlägg med etikett sjömän. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sjömän. Visa alla inlägg

tisdag 27 maj 2008

Svullarvecka

Måndag. Direktflyg Landvetter - Kallax. På Luleå flygplats sitter Pieter Siepen i röd filthatt och en utstyrsel som hade inte hade väckt något större uppseende - om det suttit på en nioårig flicka. Jag skiter i vad som är vett och etikett och glor. Han är rätt snygg, trots allt.

Snygg skeppare finns det också på det fartyg jag besöker. På flera av dem, förresten. Jisses... Och jag springer upp och ner i lejdare med L och fotar och antecknar och snackar skit och ränner i några lejdare till. Fast i maskinrummet får vi inte fota med blixt, då går larmet. L och jag slår av blixten och fortsätter fota. L påminner om min bror. Min bror ser rätt bra ut.

Ut drar vi på kvällen, upp till stan. Sätter oss på en krog och jag slår på stort och beställer in en öl. Och en cider. Frågade Julie tidigare i veckan hur man bär sig åt med maten när man är på resande fot. "Man tar en ätardag" sa hon. Och jag fick två ätardagar. Gjorde om dem till halvsvullardagar.

Fast idag blev det helsvullardag. Inte till en början. Men sedan, när vi väl hamnade på flyget igen och magen började kurra och allt restaurangen erbjöd låg mil ifrån kyckling och ris. Över en baguette med parmaskinka och mozarella på Kallax skriver jag på avtalet för det nya jobbet. (Det som T erbjöd) På Arlanda pladdrar T om allt som kan tänkas avskräcka mig medan jag är helt upptagen av en extraordinärt god chokladmuffin.

I Göteborg är jag inte uppskrämd, men lätt stressad när jag möter T i Brunnsparken.
- Jag tänkte komma med ett skamligt förslag, säger jag och T tittar nästan förskräckt på mig.
- Vad sägs om en vinare i Slottskogen?
- Ja! säger T.

Så vi tog vägen förbi Systemet. Och sen via kakhyllorna i den lokala ICA-butiken. Vi kallar det picknick. Jag blev sockerhög och vanligt alkofull.

Och fullare blir jag av både det ena och det andra, för väl hemma kommer exet förbi och föreslår middag på Kon Tiki. And off we go. Jag är full och knôkmätt när jag kommer hem igen. Dessutom har jag gjort ett moget beslut. Ätar- och vilodag resten av veckan. Det tyckte M lät perfekt och lovade att bjuda på en god middag i morgon. Shit vad jag har det bra. När man inte går in på detaljerna. Och det gör vi inte nu.

fredag 1 februari 2008

Hur är det egentligen med gaykulturen till sjöss?

En journalist ringer för att göra en intervju med mig i egenskap av sjöman. I vanliga fall har de en tendens att ställa jobbiga frågor om hur hur ofta man sextrakasseras och hur elaka gubbarna är. Fast den här gången är det lugnt. Journalisten är köpt. Det innebär att det betalats en rätt stor summa för att få med en artikel i en utbildningbilaga för gymnasieungdomar. Därmed behöver jag inte oroa mig för de känsliga frågorna - skriver han något om dem kommer de nämligen att strykas.

Det roliga var att han inte frågade någonting om att vara kvinna till sjöss. Faktum är att det jag trodde skulle vara en småstressad 10-minutersintervju blev en 45-minuters skämtstaffet. Den köpte journalisten var helfestlig. Och han ställde de mest vrickade frågor. Som den här:

"Men du, shanghaiar man inget längre? Jag menar, det hade varit fint att bli bortförd och sedan vakna upp flera mil ut på sjön, då hade man ju liksom kommit ifrån allt."

(Den köpte journalisten upprepade det här med shanghaiandet flera gånger och hade helt uppenbart en önskan om att komma bort från vardagen)

Fast den här tog priset:


"Du, jag undrar över det här med den utbredda gaykulturen till sjöss, hur är det med den?"

Jag hemma i mitt kök och gapade som en torsk, oförmögen att säga något. Fast han hade faktiskt underlag för frågan. I en artikel i DN 22 juli 2005 skriver Hans Andersson, doktor i ekonomisk historia, om gaykultur bland Vilda Västerns cowboys. Han skriver också:

"I homosociala miljöer, bland soldater, sjömän och fångar, finns en grogrund för sex mellan män."

Jag måste erkänna att jag inte hade en aning. Jag tror jag svarade honom något i stil med att törnarna är så korta att man kan "hålla sig" medan man är ute. För det kan man väl. Killar?

(Jag visste att den där känslan av att inte helt accepteras ombord inte var inbillning! Jag visste det!)

Läs artikeln Sex på prärien här.