Freak

Jag körde armar i går. Plågade dem tills de skrek, sen körde jag lite till. Klämde ut det sista jag hade och blev hög på endorfin. Jag njöt av smärtan när jag körde de sista repetetionerna. Jag har blivit en sadist, förälskad i den brännande känslan man får när orken håller på att ta slut. Jag förstår hur en del kan bli beroende av träning.


Själv ser jag mig inte som beroende. (Jag förnekar precis som alla andra missbrukare) Däremot har jag börjat kalla mig själv träningsfreak, även om jag inte själv ser mig som det. Kanske är det mest ett sätt att få andra att slappna av. Få dem att inse att det är okej att de tycker att jag är lite knäpp. Det är kanske inte helt normalt att träna eller att äta som jag gör. Men jag svär på att jag mår bättre av det. Även utan endorfinkickarna.

Jag har lärt känna min kropp. Och jag lyssnar (inte alltid måste erkännas, men allt oftare) på vad den säger till mig. Fast nu pratar den inte med mig, den skriker. Den vill ha lugn och ro. Så trots att jag vilade hela förrförra veckan, tar jag en vilovecka till. Man kan inte träna bort tröttheten. (Okej, är du soffliggare gäller det där inte dig) Jag måste sova.

Men det ger mig plötsligt ett problem. Vad i helsike gör man för att fördriva sju träningsfria dagar? Kaffe, någon?

Svullarvecka

Måndag. Direktflyg Landvetter - Kallax. På Luleå flygplats sitter Pieter Siepen i röd filthatt och en utstyrsel som hade inte hade väckt något större uppseende - om det suttit på en nioårig flicka. Jag skiter i vad som är vett och etikett och glor. Han är rätt snygg, trots allt.

Snygg skeppare finns det också på det fartyg jag besöker. På flera av dem, förresten. Jisses... Och jag springer upp och ner i lejdare med L och fotar och antecknar och snackar skit och ränner i några lejdare till. Fast i maskinrummet får vi inte fota med blixt, då går larmet. L och jag slår av blixten och fortsätter fota. L påminner om min bror. Min bror ser rätt bra ut.

Ut drar vi på kvällen, upp till stan. Sätter oss på en krog och jag slår på stort och beställer in en öl. Och en cider. Frågade Julie tidigare i veckan hur man bär sig åt med maten när man är på resande fot. "Man tar en ätardag" sa hon. Och jag fick två ätardagar. Gjorde om dem till halvsvullardagar.

Fast idag blev det helsvullardag. Inte till en början. Men sedan, när vi väl hamnade på flyget igen och magen började kurra och allt restaurangen erbjöd låg mil ifrån kyckling och ris. Över en baguette med parmaskinka och mozarella på Kallax skriver jag på avtalet för det nya jobbet. (Det som T erbjöd) På Arlanda pladdrar T om allt som kan tänkas avskräcka mig medan jag är helt upptagen av en extraordinärt god chokladmuffin.

I Göteborg är jag inte uppskrämd, men lätt stressad när jag möter T i Brunnsparken.

- Jag tänkte komma med ett skamligt förslag, säger jag och T tittar nästan förskräckt på mig.
- Vad sägs om en vinare i Slottskogen?
- Ja! säger T.

Så vi tog vägen förbi Systemet. Och sen via kakhyllorna i den lokala ICA-butiken. Vi kallar det picknick. Jag blev sockerhög och vanligt alkofull.

Och fullare blir jag av både det ena och det andra, för väl hemma kommer exet förbi och föreslår middag på Kon Tiki. And off we go. Jag är full och knôkmätt när jag kommer hem igen. Dessutom har jag gjort ett moget beslut. Ätar- och vilodag resten av veckan. Det tyckte M lät perfekt och lovade att bjuda på en god middag i morgon. Shit vad jag har det bra. När man inte går in på detaljerna. Och det gör vi inte nu.

Mitt val

Jag börjar tröttna på tanterna på jobbet. De är så tjatiga.

Jo, jag äter fortfarande ris och kyckling. Nä, det är tredje veckan, inte andra. Nej, jag har inte tröttnat än. Jo, jag ska hålla på ett tag till. Mmm, det är fortfarande gott. Ja, jag vet att du inte tror på det, men ju mer jag varierar det desto jobbigare är det att äta det. Nej, jag vill inte ha grönsaker i.

Jag känner mig som en gammal dammport. Lite till och jag briserar. Vad fan, så länge jag tycker det smakar bra och så länge jag mår bra kan de väl bara knipa? Jag bryr mig inte att de lassar i sig en massa fet skit som gör deras degiga kroppar ännu äckligare. Det är ju deras val!

Låt mig dieta i fred för fan!

(Okej, kan hända är jag lite irriretad idag)