Fredagsdejt

De kom hastigt. En timmers varsel. Ville jag? För skojs skull? Jamen vad fasen, en fredagkväll alldeles ensam är ju ingen hit.

Vi skulle ta en promenad runt Röde Sten, men när vi väl kom dit hittade vi en väg som gick en bit till. Och en annan som gick lite längre ut. Jag trivdes med honom, han var lättpratad. Förbi Nya Varvet. Vi tog omvägar runt smågator och sedan förbi Kungsten och hemåt.

När vi kom till Sandarna kom jag på mig själv med att försöka sänka takten. Han lade handen på min arm när han pratade med mig. Log. Jag log tillbaka. Vi pratade mysbyxor, de där man vägrar slänga och fortsätter sunka runt i trots att de passerat bäst-före-datum. Han är välklädd, modeintresserad. Jag försökte föreställa mig honom i ett par träningsbyxor och misslyckades fatalt. Innan vi hann fram till avskedet frågar han om jag ville följa med upp på ett glas vin. Why not?

Vi satt i var sin soffa i hans etta på 37 kvadrat och drack Rawsons Retreat och pratade musik och film och om allt annat som både spelar roll och inte. Vi såg minifilmen om pingvinerna i Madagaskar, skrattade, log åt varandra. Jag fick ont i mungiporna. Varför le så?
När jag hittade ritningarna över vindsutrymmet han tänkt köpa loss kom han och satte sig tätt tätt bredvid och visade bilder på trappan han ville ha och förklarade hur det kommer se ut där uppe när allt är klart. Jag kände värmen från hans lår genom jeanstyget. Fan vad najs.

Klockan tolv drog jag mig. Han ville träffa mig igen. Han fick mitt nummer, jag fick hans. Sen en kram. Jag försökte ta mig ut ur hans lägenhet, men det var som Fort Knox och han fick hjälpa mig med nyckeln, med dörren. Han följde mig ner till porten, den var visst också konstigt. En kram till. Varmt, skönt. Jag gillar kramar. Sedan gick jag.

En dejt. En bra dejt. En bra kille. Kanske - antagligen, en dejt till. Någon gång. Kanske något mer. Kanske inte. Singellivet är rätt bra trots allt.